Snö, snö, snö, förkylning och exploderande flaskor...

Dåså.

Är inte expert på att skriva här som ni kanske märker men jag försöker nästan så gott jag kan.

Uppdatering från veckan.

Måndag: Skidor, nysnö...
Tisdag: Skidor, nysnö...
Onsdag: Skidor, nysnö... OCH!!

Kan ju meddela att San Siro i Milano är stort, JÄTTESTORT!!! 87500 hysteriska idiot-italienare kan man knô in där. Galet var ordet.

Så stort är det från utsidan

Så här ser hemmaläktaren ut nästan lika cool som östra stå....

Matchen var en match i slutspelet i Coppa D'Italia. Alltså motsvarigheten till Svenska Cupen. Och i matchtidningen (i sverige har vi matchblad, här har dom matchtidningar) stor det INTER vs. ROMA.
Ja, Kalle blev rätt så arg och kallade mig för diverse okvädningsord när jag ringde vid avspark. På frågan om Zlatan spelade så är svaret ja. Han till och med avgjorde matchen med sitt 2-1 mål i 61 minuten. Dock påstod Kalle att det var offside. Jag vet inte. Jag och Anders tog oss ner till matchen med en STS-buss som kör varje vecka, och det var fantastiskt trevligt. Men svinkallt, vilket medförde att både jag och Anders lyckades dra på oss var sin göttig förkylning. Anders dock väldigt mycket mer illa däran än jag som inte fick min egentligen förrän på fredagen, vilket otänkt får mig in på nästa dag.

Torsdag: SOVA (kom inte hem förrän vid 2 på natten från Milano.) OCH!

Sledgewars! Den årliga pulkatävlingen som i år inte kunde hållas på sedvanligt plats pga. för mycket snö utan fick läggas på en väg i byn. 200 meter lång och med de verse mer eller mindre omöjliga kurvor. Undertecknad vann sitt race efter ha legat sist och avvaktat på de andras krascher. Sedan gick den taktiken åt helvete i semifinalen mot Lars och den senare segraren av hela tävlingen Erik från Taco. En redig fest efteråt garanterade den redan nämnda förkylningen på fredag morgon.

Fredag: SOVA, jobba. Inte kul och jobba med en rätt så gedigen förkylning i kroppen. MEN, man mår som man förtjänar, Är huvet dumt får kroppen lida, dricker man sprit så går det som det går och alla andra visdomsord man har hört från sin omgivning i sina dar.

Lördag: SOVA, jobba, stress, stress, stress. Smått hysteriskt på jobbet fullt och servistörer som springer över varandra. Och mitt uppe i allt ihop så inträffar det sista i rubriken. Då jag tar upp en flaska kolsyrat vatten för att ställa in den i kylen så exploderar skiten mitt i ansiktet på mig. Och, det är inget plastflaska, glas mina vänner. Det säger KABOOOOM!! och jag blir dyngsur män tänker som vanligt, jaja, vi sopar upp det sen, det är stressigt som fan. Skakar av mig vattnet och går till kylen med dom hela flaskorna. På vägen dit tittar folk väldigt konstigt och ultrabögen Jonathan håller på att svimma. Då har jag fått ett par skärvort glas i ansiktet så jag blöder rätt så bra med allt vatten dessutom. Jag blir uppkommnderad i köket och en utav kockarna börjar torka blod. Det visar sig då att jag hare en skärva som har satt sig ungefär 5 mm från mitt vänsta öga. Che fortunato!? A vero!! Men det gick bra med ett par plåster. Som vanligt här nere så är de så förbannat rädda för skador så jag fick frågan varje minut om jag mådde bra.
Och det gör jag mamma, ingen fara!

Nu ska jag hem och sova, imorgon väntas det upp mot en meter nysnö. Har kommit nästan en halv de senaste 30 timmarna. Trist...

PoK!

/J

Dekadensen är svår här i vår jämmerdal.

Jag börjar slappa till mig ganska duktigt… Å det gör mig lite orolig, eller, inte orolig, inte än.

Har varit uppe en gång denna veckan. Å andra sidan var det ett sju helvetes åk. Passo Zuhbe. Men åker ner från Passo Salati emot Gabiet och tar en lång travers ut mot vänster. Sedan börjar man knata. Efter en knapp timma är man uppe i Passo Zuhbe. Sedan har man ca. 2000 fallhöjdsmeter ner till Alagna. Det var sjuuukt fint. Snön var helt underbar och det var stora fina öppna ytor. De äventyrare som var med var jag, Kenn, Hasse, Lars och Anders! Anders som inte riktigt är van att promenera hade det lite halvtungt på väg upp men klarade det under timman, sjukt impad. Men sedan började han bli lite trött när han och Kenn körde lite fel och fick gå en bit och efter det när han tappade fart i en travers och fick stolpa sig fram igen. Sedan skulle man ta sig igenom något utav det värsta som jag någonsin har gjort. 10 km travers för att ta sig tillbaka till Alagna. Runt hela förbannade berget. Smalt, brant och blåis. Där får man faktiskt en insikt hur det känns för folk som inte kan åka skidor. Man var inte så fantastiskt säker. Men till slut som kom vi ner till Alagna och promenerade upp till Unione för en extremt välförtjänt lunch. Troligtvis den största crostatan jag har sett. 30 cm lång, 15 cm bred och 5 cm tjock, blodigare än första världskriget. Ett par öl och en caffe-grappa på det så var man väl i form för att börja ta sig tillbaka till Champoluc. Vilket visade sig bli rätt så intressant då liftsnubbarna fick för sig att stänga den ena gondolen mot passo Salati vilket gjorde att vi blev RÄTT så sena ner till Stafal. Jag, Hasse och Lars fick stå på hal vägen ner. Och det är en lång pist. Ca. 2000 fallhöjdsmeter där också, inte en enda sväng förutom när pisten tvingade en till det. Vi kom med den sista gondolen upp till St. Anna medans Kenn och Andes hann med den absolut sista. Dom hade böjat köra in vagnarna i garaget när vi kom upp till Bettaforca. Sedan var det ner till Frachey och bussen till AG för en gedigen afterski.

Fr. v. Hasse, Lars, Kenn och Anders. På toppen

Efter ett par timmar sömn så var det sedan musicnight på Castor. Veckans höjdpunkt. Med allt vad det innebär. En gedigen fest kan man sammanfatta det som.

Det är ungefär det som har hänt i veckan. Annars har det vart ungefär samma schema varje dag. Sova, äta lunch på AG, pilla med datorn, jobba, gå till Golosone, gå hem, sova… Inte precis det mest spännande livet man kan ha. Nu är det helg så nu tar vi det lugnt men sen så ska vi fan köra på nästa vecka. Ska komma in mer snö på tisdag så sedan blir det puder igen. Underbart. Sedan är det dessutom Sledge Wars på torsdag. Pulkatävlingen på svenska. Då är det fest. Ser fram emot det som fanken.

Återkommer när jag känner för det.

PoK
/J

Så, nu har alla försvunnit. Alla. Det är så underbart dött som et bara är i Champoluc vid den här tiden på året. Jag tänker inte ens ödsla tid på att skriva om nyår och hela den cirkusen men jag tror ni kan förstå själva. Hela byn överbokad och totalcasino hela tiden. Konstant. Var uppe och körde ett par timmar sammanlagt och det var helt hysteriskt. Hörde på avvägar att det i lördags var 14000 unika besökare i systemet, från Champoluc bort till Alagna. Det är ganska mycket folk.

Vi stängde Brasseriet igår och hela personalen var ledig vilket firades med en riktigt bra skogsdag i Punta Jolanda i Gressoney. Jag Daz och Jocke drog över direkt på morgonen och fick riktigt sjyssta åk och ett par bilder med god kvalisort. Gick upp ett steg i min klipphoppning och tog en riktigt fin klippa som var lite högre väntat men det gick bra och Jocke fick ett par riktigt fina bilder. Sedan fotade vi lite i skogen också och det blev riktigt bra. Ska försöka lägga upp så fort jag får dom…

Skidorna går som skållade illrar och är helt underbara i pudret. Även när det blir brant och lite hårdare så flyter dom fantastiskt.
Kvällen spenderades på Castor med allt vad det innebär. Hemma och störtade i säng vid midnatt. Vaknade upp idag med träningsvärk i hela kroppen. Måsten börja komma ihåg att stretcha efter en så lång och hård dag.
Just nu snöar det som fan och har gjort det ganska länge. Här nere i byn har det kommit närmar 20 cm och ännu mer uppe på berget. Så morgondagen kommer bli ruggigt bra har jag en stark känsla av.
Idag så gratulerar vi dessutom min kära miffobror som fyller 25. Hipp Fakking Hurray!!
Har dessutom packat ihop mina grejer så nu behöver jag bara få nyckeln så flyr jag lägenheten till min och Ernandos nya love-schack.

Hörs och Syns!

PoK
/J

Nyår

Så var nyår överstökat. Med buller och bång kan man väl säga. Det är fortfarande mer folk i byn än i ett flyktingläger. Detta medför att man som bummare här nere egentligen ska hålla sig väldigt långt borta från berget. Men det är ju inte helt lätt alla gånger. Var uppe en gång ett par dagar innan nyårsafton med Lars, Bakis-Luthman och Peter. Peter en stackars tuktad familjefar som inte får så mycket tid att åka puder nu när han är nere med familjen. Han kom fram till mig på jobbet och frågade om han kunde få följa med upp och åka någon dag. Självklart fick han det. Han var ju till och men göteborgare, kock med egen restaurang. Till råga på allt så åkte han jävulskt bra. Vi åkte upp Bettaforca och började ta oss ner mot Refugio Guide de Frachey. Men efter ett par hundra meter så gav Henke upp, han var för bakfull. Tilläggas ska att jag träffade Henke, Lars, nyanlände Olle och STS-Charlie på café du Centre vid ett. När jag gick förbi så hörde jag att det var några som satt och skrålade Ebba Gröns ”die Mauer”. Dom var ju måttligt nyktra om man säger så.
Men jag, Lars och Peter fortsatte ner för berget mot Saint Jacques. Fantastisk skog nästan hela vägen ner. Tät och teknisk och med mycket naturliga smådrop och hopp. Dessutom mycket snö. Riktigt bra åkning. Sedan fick man visserligen gå i 10 minuter tillbaka till Frqachey för att ta liften upp men det var det lätt värt.
Nyår var som nyår brukar vara. Smått hysteriskt och överreklamerat till tusen. Hade, som brukligt här nere, supé med två miljarder rätter som skulle ut och in. Servisen fick för en gång skull jobba ordentligt och det var nästan ingen som tabbade sig. Men den största utmaningen bestod ändå i att hålla allting kallt som skulle vara kallt. Innan så skulle all apertivo och vatten stå på kylning . Vilket blir intressant när alla 90 personer skall ha allt samtidigt. Men jag lyckades. Det låg skumpa fanimej över allt i baren. Hittar fortfarande flaskor på de mest bisarra ställen men som är kalla. Kom ifrån jobbet vi 3 på natten och då måste man ju så klart vara social också. Sprang ner till Golosone en sväng för att såga hej och sedan tog jag mig hemåt. Störtade i säng vid halv 5.
Fortsättningen av veckan har gått i samma tecken. CASINO! Casino är ett italienskt uttryck för total oordning och allmänt kaos. För det är det det är. Servisen är kass. Förutom Jonathan. Men han är å andra sidan inte trevlig mot gästerna. Alla är stressade upp över öronen och det verkar som de enda som hänger ihop just nu är Ernando-kocken, och jag. Fan vet hur länge dock. Har fått in en ny kille också. Didier, en val’daostanare som är 28 år och enligt egen utsago har jobbat i bar i 10 år. Den kun skapen är nog byns största ”no-show”. Han syns jävligt sällan för han smiter iiväg hela tiden och hittar på något annat. Gå ut och röker eller så. Sedan har han fått för sig att han ska supa på jobbet hela tiden. Visst, självklart tar man sig en bärs när man är klar. Men inte mitt under service. Så där sa jag ifrån å då blev han lite grinig men sen slutade han fråga. Har fått ganska säkra uppgifter på att det är ett par stycken, bland annat han som kommer få sluta efter ledigheten nu om ett par dagar. Men jag sitter säkert. Kocken är jävligt nöjd med mig och Flavio kom efter service i förrgår när alla hade gått hem och jag var ensam kvar och höll på att stänga varen och gav mig 20 euro och sa att det var personlig dricks. Så jag sitter nog ganska säkert.
Klotade rätt så våldsamt uppe i Antagnod igår så jag är lite stel i nacken idag. Är ju tacksam att man bär hjälm i alla fall.
Nu är det bara ett par dagar kvar till dess att alla åker hem. Detta innebär att det blir lugnt och stilla och att jag dessutom ska flytta till en ny lägenhet med Ernando. Kommer bli grymt.
Nu ska jag pipa iväg och få mig lite mat och sedan ska det jobbas.
PoK
/J