Dekadensen är svår här i vår jämmerdal.

Jag börjar slappa till mig ganska duktigt… Å det gör mig lite orolig, eller, inte orolig, inte än.

Har varit uppe en gång denna veckan. Å andra sidan var det ett sju helvetes åk. Passo Zuhbe. Men åker ner från Passo Salati emot Gabiet och tar en lång travers ut mot vänster. Sedan börjar man knata. Efter en knapp timma är man uppe i Passo Zuhbe. Sedan har man ca. 2000 fallhöjdsmeter ner till Alagna. Det var sjuuukt fint. Snön var helt underbar och det var stora fina öppna ytor. De äventyrare som var med var jag, Kenn, Hasse, Lars och Anders! Anders som inte riktigt är van att promenera hade det lite halvtungt på väg upp men klarade det under timman, sjukt impad. Men sedan började han bli lite trött när han och Kenn körde lite fel och fick gå en bit och efter det när han tappade fart i en travers och fick stolpa sig fram igen. Sedan skulle man ta sig igenom något utav det värsta som jag någonsin har gjort. 10 km travers för att ta sig tillbaka till Alagna. Runt hela förbannade berget. Smalt, brant och blåis. Där får man faktiskt en insikt hur det känns för folk som inte kan åka skidor. Man var inte så fantastiskt säker. Men till slut som kom vi ner till Alagna och promenerade upp till Unione för en extremt välförtjänt lunch. Troligtvis den största crostatan jag har sett. 30 cm lång, 15 cm bred och 5 cm tjock, blodigare än första världskriget. Ett par öl och en caffe-grappa på det så var man väl i form för att börja ta sig tillbaka till Champoluc. Vilket visade sig bli rätt så intressant då liftsnubbarna fick för sig att stänga den ena gondolen mot passo Salati vilket gjorde att vi blev RÄTT så sena ner till Stafal. Jag, Hasse och Lars fick stå på hal vägen ner. Och det är en lång pist. Ca. 2000 fallhöjdsmeter där också, inte en enda sväng förutom när pisten tvingade en till det. Vi kom med den sista gondolen upp till St. Anna medans Kenn och Andes hann med den absolut sista. Dom hade böjat köra in vagnarna i garaget när vi kom upp till Bettaforca. Sedan var det ner till Frachey och bussen till AG för en gedigen afterski.

Fr. v. Hasse, Lars, Kenn och Anders. På toppen

Efter ett par timmar sömn så var det sedan musicnight på Castor. Veckans höjdpunkt. Med allt vad det innebär. En gedigen fest kan man sammanfatta det som.

Det är ungefär det som har hänt i veckan. Annars har det vart ungefär samma schema varje dag. Sova, äta lunch på AG, pilla med datorn, jobba, gå till Golosone, gå hem, sova… Inte precis det mest spännande livet man kan ha. Nu är det helg så nu tar vi det lugnt men sen så ska vi fan köra på nästa vecka. Ska komma in mer snö på tisdag så sedan blir det puder igen. Underbart. Sedan är det dessutom Sledge Wars på torsdag. Pulkatävlingen på svenska. Då är det fest. Ser fram emot det som fanken.

Återkommer när jag känner för det.

PoK
/J