Nyår

Så var nyår överstökat. Med buller och bång kan man väl säga. Det är fortfarande mer folk i byn än i ett flyktingläger. Detta medför att man som bummare här nere egentligen ska hålla sig väldigt långt borta från berget. Men det är ju inte helt lätt alla gånger. Var uppe en gång ett par dagar innan nyårsafton med Lars, Bakis-Luthman och Peter. Peter en stackars tuktad familjefar som inte får så mycket tid att åka puder nu när han är nere med familjen. Han kom fram till mig på jobbet och frågade om han kunde få följa med upp och åka någon dag. Självklart fick han det. Han var ju till och men göteborgare, kock med egen restaurang. Till råga på allt så åkte han jävulskt bra. Vi åkte upp Bettaforca och började ta oss ner mot Refugio Guide de Frachey. Men efter ett par hundra meter så gav Henke upp, han var för bakfull. Tilläggas ska att jag träffade Henke, Lars, nyanlände Olle och STS-Charlie på café du Centre vid ett. När jag gick förbi så hörde jag att det var några som satt och skrålade Ebba Gröns ”die Mauer”. Dom var ju måttligt nyktra om man säger så.
Men jag, Lars och Peter fortsatte ner för berget mot Saint Jacques. Fantastisk skog nästan hela vägen ner. Tät och teknisk och med mycket naturliga smådrop och hopp. Dessutom mycket snö. Riktigt bra åkning. Sedan fick man visserligen gå i 10 minuter tillbaka till Frqachey för att ta liften upp men det var det lätt värt.
Nyår var som nyår brukar vara. Smått hysteriskt och överreklamerat till tusen. Hade, som brukligt här nere, supé med två miljarder rätter som skulle ut och in. Servisen fick för en gång skull jobba ordentligt och det var nästan ingen som tabbade sig. Men den största utmaningen bestod ändå i att hålla allting kallt som skulle vara kallt. Innan så skulle all apertivo och vatten stå på kylning . Vilket blir intressant när alla 90 personer skall ha allt samtidigt. Men jag lyckades. Det låg skumpa fanimej över allt i baren. Hittar fortfarande flaskor på de mest bisarra ställen men som är kalla. Kom ifrån jobbet vi 3 på natten och då måste man ju så klart vara social också. Sprang ner till Golosone en sväng för att såga hej och sedan tog jag mig hemåt. Störtade i säng vid halv 5.
Fortsättningen av veckan har gått i samma tecken. CASINO! Casino är ett italienskt uttryck för total oordning och allmänt kaos. För det är det det är. Servisen är kass. Förutom Jonathan. Men han är å andra sidan inte trevlig mot gästerna. Alla är stressade upp över öronen och det verkar som de enda som hänger ihop just nu är Ernando-kocken, och jag. Fan vet hur länge dock. Har fått in en ny kille också. Didier, en val’daostanare som är 28 år och enligt egen utsago har jobbat i bar i 10 år. Den kun skapen är nog byns största ”no-show”. Han syns jävligt sällan för han smiter iiväg hela tiden och hittar på något annat. Gå ut och röker eller så. Sedan har han fått för sig att han ska supa på jobbet hela tiden. Visst, självklart tar man sig en bärs när man är klar. Men inte mitt under service. Så där sa jag ifrån å då blev han lite grinig men sen slutade han fråga. Har fått ganska säkra uppgifter på att det är ett par stycken, bland annat han som kommer få sluta efter ledigheten nu om ett par dagar. Men jag sitter säkert. Kocken är jävligt nöjd med mig och Flavio kom efter service i förrgår när alla hade gått hem och jag var ensam kvar och höll på att stänga varen och gav mig 20 euro och sa att det var personlig dricks. Så jag sitter nog ganska säkert.
Klotade rätt så våldsamt uppe i Antagnod igår så jag är lite stel i nacken idag. Är ju tacksam att man bär hjälm i alla fall.
Nu är det bara ett par dagar kvar till dess att alla åker hem. Detta innebär att det blir lugnt och stilla och att jag dessutom ska flytta till en ny lägenhet med Ernando. Kommer bli grymt.
Nu ska jag pipa iväg och få mig lite mat och sedan ska det jobbas.
PoK
/J